Lördagen den 23/9

Vi sov gott under natten och vaknade vid halv åtta tiden. Vi gjorde oss i ordning och gick ner för att äta frukost. Där träffade vi Jenny och hennes pappa Christer. Dom undrade om vi ville följa med till Leo-center och gå i affärerna och även se de konstverken som det hade varit vernissage för kvällen innan. Det ville vi gärna. Agneta, jag Inger-Marie ,Jenny , Christer, och även Dimma ,Jennys tik gick iväg till centret. Att ha hund med sig in på ett köpcenter i Tyskland är inget problem. Det är egentligen inget problem någonstans. Hundar får även vara med på restauranger osv.
Det stora köpcentret.
Jenny, som har varit där flera gånger, visade oss först till hennes favoritchokladgodisaffär. Oj, vad många olika choklader det fanns.
Ha,ha, Jenny tagen på bar gärning.
Utanför satt Christer och Dimma och gjorde reklam för rasen.
Vad är detta för en ras?
Sedan skulle vi titta på alla konstverken. Jag måste säga att jag blev hemskt besviken. Den ena var gräsligare än den andra. Det var att förlöjliga hela rasen, men troligtvis är jag väl dum och inte förstår mig konst.
Agneta och Inger-Marie framför träorginalet. Träorginalet, inte vacker men bäst av alla.
Vad tycks? Den ena värre än den andra.
Jag fotar hålet i ryggen. Så här såg det ut innuti.

Inger-Marie tappade vi bort i centrat och Jenny och Christer skulle åka ut till utställningsplatsen och sätta upp tältet för att eventuellt sälja lite Leonbergerprylar. Det skulle visst vara tävling i lydnad den dagen.

Agneta och jag fortsatte upp till Stadthalle för att vara med på invigningen av bronsstatyn. Jag hade studerat kartan som jag hade fått på hotellet kvällen innan och trodde att jag visste ungefär var Stadthalle låg. För kartan låg naturligtvis kvar på hotellrummet. Jag hade nog memorerat kartan rätt bra för vi hittade direkt. Vi var bland dom första som kom till platsen så vi hade bra utsikt över vad som hände.

Det gäller att vara först. Här såg man inte mycket av statyn.
Det kom fler och fler Leonbergerägare + hundar. En blåsorkester och talarstolen kom på plats.Sedan väntade vi bara på att alla delegater(eller delikater som jag råkade döpa dom till när dom kom)  från Unionsmötet skulle dyka upp. Dom kom med buss. Det var många länder som var representerade där.
Så kunde då invigningen börja. Först pratade borgmästaren i flera timmar kändes det som. När man inte förstår Tyska så bra så blir det bara, bla bla,bla. När han sedan var klar spelade blåsorkestern en truddelut. Vilket psyke våra hundar har. Dom satt eller låg runt omkring utan att röra en fena.
Efter detta kom en man från IAMS som tydligen var inblandad i sponsringen. Efter detta var det dags för orkestern igen.
Borgmästaren i staden. Blåsorkestern.

Nu tänkte vi, nu blir det avtäckning, men icke sa Nicke. Då var det dags för Gerhard Zerle som är Unionsordförande.
När han sedan hade talat, var det äntligen dags för avtäckningen.

Man var ju lite skeptisk till hur statyn såg ut efter att ha sett de andra konstverken. Men vi blev positivt överraskade. Den såg riktigt bra ut. Det fotograferades till höger och vänster.

Avtäckningen av bronsstatyn. Många ville bli fotograferade.
Vacker eller hur? Inskription på ena sidan.
Inskription på andra sidan
Alla som var där blev bjudna på champagne och en liten sandwich, den såg jag aldrig av, men Agneta hade sett det. Vi tog naturligtvis lite champagne. Det var inte utan att man kände sig lite rund under fötterna.
Skål! Undrar om det inte slog till.
Nu var det staden Leonbergers tur. Vi hade hört att man måste se den gamla staden. Så vi traskade iväg och undersökte den. Det var en vacker stad med gamla byggnader och en brunn mitt på torget. Vi satte oss en liten stund och vilade våra gamla ben, innan vi gick tillbaka för att äta en sen lunch.
Vilka vackra byggnader. Brunnen
Marknadstorget.

Vi letade efter ett matställe, men hamnade ännu en gång på Leo-center.
När vi ändå var där igen passade vi på att springa runt i butikerna. Det vi längtade mest efter var en flaska vatten, men ingenstans fanns det att köpa.

Vi gick tillbaka till hotellet. Där träffade vi lite fler Lejonfolk. Tina kom tillbaka från unionsmötet som hade varat hela dagen. Ole kom ut med deras hundar som måste rastas. Tänk, dom hade Lauritz med sig! Det är en hane efter min gamla Alfred. Det var så kul att få se honom. Han har blivit fem år och han var inte riktigt ett år när jag såg honom sist.
Tina och jag tog en promenad med hundarna.

När vi kom tillbaka hade Agneta gått upp på rummet för att vila.

Det danska gänget ville att vi skulle följa med och äta på kvällen, men vi blev lite splittrade eftersom Jenny hade pratat om att dom brukade gå på en ungersk? restaurang de sista åren och ville att vi skulle hänga med där. Vi bestämde att hänga på det gänget.

När alla hade samlats så hade en del ångrat sig, och ville gå på en pizzeria istället. Det blev lite diskussioner men så traskade vi iväg. När vi kom fram tittades det på menyn och det serverades inget oxkött så då ville inte Jenny och Fred vara kvar. Vi delades på oss. Vi var 14 st från början. Sex av oss gick då till den ungerska restaurangen. Det serverades god mat och dryck.

God mat i trevligt sällskap. Är det någon som gillar glass?
Jenny, Fred och Jenny ville ha glass till efterrätt och jag ville ha en kaffe. Det blev en del missförstånd så Jenny fick två efterrätter och jag inget kaffe. Men det gjorde inget. Jag sov nog bättre utan det där kaffet.